Nomi äter lunch, köttbullar, ägg och leverpastejsmörgås.

Till skillnad från igår hade vi god tid på oss i morse. Trodde jag. Klockan halv nio var vi klara att klä på ytterkläderna i godan och ro och trippa bort till dagis. Dock innan jag mindes att vi skulle komma vid kvart i nio, en kvart tidigare, för att vi skulle ha utvecklingssamtal just idag. Då var vi inte ute i så god tid som jag trodde, på med kläderna och ut, ut, ut! Minne som en guldfisk.

Utvecklingssamtalet gick helt okej. Liam sköter sig, är snäll mot sina kompisar och alltid glad och positiv till allt dom hittar på. Det enda är ju talet som alltid är på tapeten men vi ska till logoped i juni och så får vi ta det därifrån sen. Efter samtalet stannade jag en stund, han har plötsligt blivit lite mammig på senaste. Han brukar knappt ha tid med att säga hej då, men den här veckan vill han gärna att mamma ska stanna hos honom på dagis. Men efter en stund får jag tillåtelse att gå hem, och det är ju bra i alla fall.

Här hemma har jag och lillfröken busat och ätit lunch. Nomi smaskade i sig leverpastejsmörgås, kokt ägg och köttbullar. Resten som hon inte orkade äta upp lät hon kasta ner på golvet så mamma fick lite extrajobb. Nu sover hon dock middag, kladdmajan. Sover hon lika bra som hon brukar får jag nog väcka henne om ett par timmar, innan vi ska rulle mot dagis igen.