Nedsövd liten trollunge, redo för magnetröntgen.

Ett par timmar fick barnen gå idag, när det var Förskolans Dag och allt. Glass i stora lass och en åktur med tåget “Pysen” genom byn får man ju inte missa. De hann bara gå ett par timmar innan vi plockade upp dom. Liam skjutsades till mormor där han fick spendera eftermiddagen med lek, chokladbollsbak och fika i solen.

Nomi, Simon och jag fortsatte in till Växjö för ett lasarettbesök. Vår lilla flicka föddes med en liten “tofs” vid svanskotan, som den trollunge hon är. Något som vi frågat mycket om under läkarbesök och möten på BVC men utan att ha fått ett rakt svar. En läkare trodde att tofsen berodde på att jag kanske väntade tvillingar och att den ena dog och fastnade på henne. En annan att det kunde vara en cysta. En tredje att det inte var något alls. För ungefär en månad sedan fick vi äntligen komma in på röntgen och någon vecka senare fick vi veta att hon har en öppning mellan de nedre kotorna i ryggen. Vad detta beror på eller hur det kommer påverka henne i framtiden vet vi inte. Vissa mår som vanligt i vuxen ålder, andra måste opereras. I nuläget kommer dom inte göra något utan tiden får utvisa hur hon kommer att må och vad de kommer göra åt det.

Under dagens besök fick vår lilla trollunge magnetröntgas för att få en lite mer detaljerad bild av hur hennes kotor ser ut. Undersökningen tog fyra långa timmar och det var just därför som Liam fick vara hos mormor. Undersökningen började med att hon fick bedövningssalva på sina händer som skulle verka i en timme. Under den timmen fick hon röja loss i lekterapin, ett jättestort lekrum med massa leksaker, pyssel och spel. Och vi fikade på kex och saft emellanåt. Senare fick hon klä om till en vit rock och blev stucken i ena handen med en sån där… grej. Vad det nu heter. Gjorde lite ont trots bedövningssalva men med hjälp av en smaskig piggelin-glass och rolig leksak gick det ganska smärtfritt ändå. Lite senare var det dags att söva henne. Hon och pappa kröp ner i sjukhussängen med snuttar, tuttar och filt. Tänkte att hon aldrig skulle somna, hon var så uppe i varv av alla leksakerna hon lekt med, men rätt som det var så sov hon riktigt gott. Hon fick öronproppar och vi rullade ner till magnetröntgen. Hon rullades in i tunneln och det tog ca en timme innan alla bilder var färdiga. Hon var så duktig, sov hela tiden. Men vaknade ganska snabbt när det var klart, alldeles sömnig och rödmosig.

Efter det långa besöket fick vi stressa som sjutton för att ta oss hem, plocka upp Liam och packa in oss hemma. Jag hann in och vända innan jag fick åka till jobbet för ett litet kvällspass. Men nu blir det nog två lediga dagar i streck, vad jag vet, sen delad tur på söndag. Ska bli skönt med lite helg!