Söte Göte sicken dag det var igår. Fick ett ryck och åkte till Ikea där vi handlade massa nödvändiga och inte fullt så nödvändiga prylar.

Tänkte bara lägga upp några bilder på Alvin som jag varit och busat med nu.

Idag har mormor, mamma och jag shoppat loss på Kosta Outlets barnavdelning. Bebisens lilla garderob i sovrummet börjar snart bli överbelastat.

Diesel och Belle är förresten mycket bättre i magen idag. Dom skiter helt enkelt inte överhuvudtaget. Ska jag vara orolig över detta eller njuta av att rännskitan försvunnit? Måste ha varit fodret och ris a la Agnes som gjorde susen igårkväll.

Det har ringt något konstigt 08-nummer till hemtelefonen som jag har missat ett par gånger. Nu innan ringde dom igen och det visade sig vara Boxer. Hon i andra änden blarrade som fan och slickade rumpa för att kunna få mig intresserad av något erbjudande dom hade. Eftersom jag är lika oteknisk som en isbjörnsröv så bad jag henne återkomma imorgon när gubben är hemma. Avskyr telefonförsäljare och så ger man sig fanken på att man ska skälla ut dom efter noter varje gång. Men nej, när dom väl ringer så bara fjantar man med även om man egentligen bara vill be dom dra åt fanders och slänga på luren i örat. En jävla mes, det är vad man är.

Diesel och Belle har fått diarré, och då snackar vi riktig jävla spruta-ner-väggar-rännskita. När Simon steg upp idag såg det ut som någon haft bajs-krig i köket. Tack och lov så sov jag som en stock så stackarn fick ta hand om det själv. Hade nog i och för sig inte klarat av det ändå nu när jag kräks för minsta lilla. Ibland är det gott att vara på tjocken må jag säga!
Så hela dagen har egentligen gått åt till att hålla koll på sjuklingarna. Springa som en dåre ut och in så fort minsta lilla pip hörs. Blir dom inte bättre tills imorgon får vi nog ringa veterinären och beställa tid för så här kan man ju inte ha det. Mina stackars bebisar...

Idag har vi varit i Kalmar och handlat litegrann. Var inne på Babyproffsen och hyrde bilbarnstol och köpte skötväska till barnvagnen.
Simon åkte till jobbet för en stund sen så nu ska jag sätta igång och pula här hemma litegrann. Vi ska på 3:e föräldragrupps-mötet ikväll kl 18 så det ska bli spännande! Snacka slemproppar och annat smått och gott.

Är den inte för granner?

Gissa om Agnes är trött denna gråa helvetes-söndag eller? Jag är inte van vid sånt häringa hulligung alls nu för tiden.

Fredagen urartade ju åt helt fel håll sen efter att jag hade hämtat lillebror i Kosta. Simon ringde precis när vi klivit innanför dörren och ville att jag skulle hämta dom i bowlinghallen. Väl hemma igen med tre fyllos fick Tommy för sig att vi skulle åka till Kosta på fest och han visste precis hur han skulle göra för att få med oss. Han och Niklas kidnappade helt enkelt lillebror. Jaha, det var ju bara att hoppa in i bilen och köra dit. Igen. Kvällen fortsatte med dansbands-nostalgi på högsta volym i residens a la Tommy. Var man inte redan hörselskadad så blev man. Det blev ett jäkla farande mellan Doncan, glasskolefest, Doncan igen och sen - finally - fick vi åka hem till Broakulla igen. Jisses. En höggravid och hörselskadad (ofrivillig) fyllechaffis är inte att leka med efter en sån kväll.

Idag har vi inte gjort ett skit. Slöade i soffan framför repris efter repris tills det var dags att åka till hunddagiset och hämta hem våra pojkar. Saknat dom jättemycket och så skönt att ha dom hemma igen. Snart blir det en sväng till Emmaboda efter ett par pizzor. Har nog inte käkat pizza på tre månader eller något så det ska bli riktigt mumsigt. Pallar fan inte ställa mig framför spisen ikväll. Usch.

Har precis skjutsat Simon och grabbarna till bowlinghallen för att fira gamlingens 30-årsdag. Måste säga att jag känner mig ovanligt ensam denna fredagkväll. Diesel och Rebell är på hunddagis och grannen är inte heller hemma så här sitter jag.. ensam. Och övergiven. Beklagade mig litegrann för lillebror som ringde precis. Han tyckte synd om mig så han ville att jag skulle åka till Kosta nu och hämta honom så jag slapp vara ensam. Ibland är han bra att ha, lillebror. Ibland.

Idag har jag varit ovanligt pigg och speedad. Vaknade av Rebells "släääpp-uuut-miiiig-måååste-kiiissa-pipningar" klockan 9. Gick en långrunda med vovvarna och mormor en timme. Sen hem och började städa bilen som en blådåre. Och det behövdes tamejtusan. Den började likna Pärlan (Annas skönhet) en aning med allt skräp och gamla wunderbaums. Men nu är gamla Bettan fin igen! När Simon kommer hem om ca en timme så ska vi åka till Emmaboda och tvätta henne på Runes så blir hon ännu finare! Ska in en runda på Family House också och kika på bebis-kläder. Har sett en jättebra overall som man kan ha till bilbarnstolen nu när det är så kallt. Får se om det finns något annat sött också..
Nu blir det en välbehövlig dusch innan gubben kommer inklampandes.

Jag börjar ärligt talat undra om det är något fel på mig. Allvarligt fel. Nu när det inte är långt kvar undrar alla hur det känns, om jag är nervös eller rädd inför förlossningen, om det ska bli kul att bli mamma. Självklart ska det bli kul och förbannat skönt att snart få ha det gjort. Slippa vagga av och an och bara vänta. Men jag känner mig varken rädd eller nervös. Även om spjälsängen är på plats i sovrummet, färdigbäddad och massa mysiga gosedjur i så har jag inte en endaste moderkänsla i kroppen. Inget alls. Känner mig som en stor spärrballong med ett kylskåps smidighet men inget annat. Har hört att det är vanligt att känna sig sådär tom. Att inte känna sig som en mamma förrän 1-2 veckor efter förlossningen. 9 månader är en jäkligt lång tid egentligen och det är konstigt att hjärnan inte riktigt hinner med att fatta vad det är som händer.
Var hos min barnmorska Pia igår som klämde och kände mig på magen. Hon berättade att bebisens huvud nu hade fixerats. Sen ställer hon den där förbannade frågan; -"Du kan vara mamma om en vecka, Agnes. Hur känns det?" Jaa, hur känns det? Jag bara satt där som ett fån, kikade upp i taket, ner igen, undvek hennes "din-känslokalla-sate-blick" och fick ur mig ett; -"Ehm, jaha..." Det skulle jag nog inte ha sagt. Man riktigt såg på henne hur hon ville hoppa på mig och ruska om mig tills jag började fatta vad som håller på att hända. Men jag kan inte hjälpa det.
I början av graviditeten var det helt annorlunda. Man lääängtade förtviiiivlat efter att få gå på ultraljud för att få se sin bebis på bild, att magen skulle börja växa så att alla kunde se eller få gå till barnmorskan för första gången. Det var då det. Varför känner man inte så nu?
Simon och jag satte oss ner idag och skulle fylla i "födelseplanen" inför förlossningen. Ett papper fullspäckat med massa konstiga frågor. Frågor som jag inte har svar på. Förlossningen kan ta 18 minuter, den kan också ta 18 timmar. Jag har ingen aning om hur jag kommer att må eller vad jag kommer att känna förrän jag väl ligger där. Smärtlindring? Hur ska jag kunna svara på det nu? Hade man haft barn innan hade man ju vetat lite, haft en bild av hur det kan vara men shit, jag har ju bara sett förlossningar på tv.
Simon däremot, han är orolig. Men inte för förlossningen. Nepp. Utan för att det kommer vara snöstorm och trafikstockningar påvägen in. Inte att hans sambo kommer ligga och skrika och svettas för att pressa ut en soffgrupp. Nej, trafikstockningar. Det oroar han sig för.

Simon ligger för döden i vardagsrummet as we speak och det är inte roligt alls. Han åkte på halssont och feber i fredags och skiten vill inte försvinna. Nu på fredag ska han ut med grabbarna på bowling och ölhävning och på lördag ska vi ju ha hans 30-årskalas med familjen så jag hoppas att han piggnar till snart. Jag är ju i och för sig inte speciellt piggelin själv, har varit förskyld i över två veckor nu och det börjar gå mig på nerverna. Usch, usch, usch.
Vi skulle egentligen ha gått på föräldragruppen klockan 18 ikväll men eftersom han är sjukskriven så hade det inte varit en speciellt bra idé. Synd att vi skulle missa det. Man blev lite mer pushad när man träffade andra som ska ha bebis nästan samtidigt och så fick man ju många bra råd och tips förstås. Men men, det är ju två gånger kvar att gå på.

Har varit hos Anna idag och lekt mamma-pappa-barn. Gooosat med min framtida svärson Alvin som bara växer och växer! Ska bli så kul när min lilla bebis kommit så dom kan växa upp ihop och leka hela dagarna.
Går in i vecka 37 imorgon. Så snart så...

Borde skämmas som inte skrivit här på så länge. Fråga mig inte varför, har väl bara inte haft lust och ork bland allt julstök.
Så skönt att jul och nyår är över så man kan börja om på nytt. Ja ja, jag vet att jag tjaaatar och lääängtar till julen redan runt midsommar varje år men det är nästan skönare när det är över så man kan plocka ner skiten, häva ut barr-helvetet och se fram emot en ljus, härlig vååår! Och i år blir det inte vilken vår som helst, det blir min och Simons första som föräldrar till en liten, liten tjej! Knappt fyra veckor kvar till beräknad förlossning och jag kan fortfarande inte fatta att det är sant.
Spjälsäng med tillbehör, skötbord, kläder och barnvagn har vi nu inhandlat så det är bara typ blöjor och sånt kvar. Man har ju egentligen ingen aning om vad ens bebis behöver. Man får ju knappast en bruksanvisning på köpet efter befruktningen...

Snart ska jag vara fyllechaffis åt lillebror - igen! Jag ska kräva honom på flera timmars barnpassning framöver, det kan han skriva upp.
Antingen ska jag hämta honom i Lessebo kl 01:00 eller kl 03:00 beroende på vilken buss från Växjö han tar. Får hoppas han har lite vett och tar 00:15-bussen så jag slipper gå och lägga mig vid fyra i natt. Förhoppningsvis så är Anna pigg nog att följa med mig, så trist att köra själv i mörker och regn ju.

Har varit på fucking Arbetsförmedlingen idag. Blev så suuuur. Dom vill att jag ska börja praktisera på miljöstationen (av alla jävla ställen) nästa måndag i sex månader. Jag ska föda barn om tre månader så det kan dom ju glömma. Så förbannat trist.
Jag hade kunnat börja praktisera redan i augusti efter jobbet på Kosta Boda istället för att gå hemma i nästan fyra månader utan jobb och sen vara hemma under julen i tre månader innan förlossningen. Men nej, nu ska jag vagga mig dit varje dag och behöva jobba åtta timmar om dagen för en jävla skitlön på knappt 8000 i månaden. Det är ju inte klokt. Jag älskar att jobba, det är inte det, men jag mår ju piss varje dag. Får inte behålla maten, kräks på alla möjliga otajmade tider och ställen lite överallt och ingenstans. Hur trevligt är det på en skala? Dom sa iallafall att om jag inte orkar eller mår dåligt så skulle jag prata med min barnmorska Pia så kan hon ordna en sjukskrivning. Det finns hopp ändå, tack och lov! Ska försöka jobba i en 3-4 veckor så får vi se sen.

Hade sett fram emot att få vara hemma under första advent och pynta och baka med Anna. Förbannade jävla skit också.

Luuuugn och roooo var det ja. Det kan man ju knappast kalla en heldags kundvagnsracing på Ikea.. med Anna av alla människor. Helt galet. Men kul hade vi! Jag handlade typ 15 paket värmeljus, en lykta till verandan och två kastruller.

Var inne och kikade lite på bebiskläder i Nybro också. Det skulle jag ju inte ha gjort. Hade lovat mig själv att vänta med att handla saker till Nova tills efter jul men nej.. Jag var bara tvungen att ha den där rosa söta mysdräkten med nalleöron på luvan. Såå söööt! Och Anna köpte en likadan till Alvin fast blå, så dom matchar! Hoppas inte Simon blir sur bara. Han tycker vi ska vänta med att handla bebis-prylar. Men den här dressen kan väl ingen motstå va?

Mamma ordnade en tid idag med hennes medium, Birgitta, per telefon åt mig. Har hört så mycket om henne och hur bra hon är på det hon gör. Tror inte jag hade några förväntningar alls eftersom det har varit så mycket annat som blockerat huvudet på sista tiden. Men fy tusan vilken underbar människa hon är - och träffsäker.
Hon berättade att jag skulle bli mamma till våren och det stämmer ju. Att vi kommer få ett lugnt litet barn med mycket vishet och humor. Hur roligt vi kommer ha tillsammans. Hon sa även att vi kommer få minst tre barn i tät följd. Näe, bevare mig väl. Ett räcker väl till att börja med?
Hon berättade hur trött jag var, att jag aldrig har tid med mig själv eftersom jag hela tiden måste ställa upp på alla andra. Och det vet jag ju redan, hur svårt det är att säga nej. Hon sa att jag behöver luuuugn och roooo och sluta leka psykolog jämt. Jag vet ju det, så jävla väl. Men ställer jag inte upp är jag rädd för att stå där en vacker dag utan någon som ställer upp på mig. Bli ensam. Och det vill jag såklart inte. Men det har varit så mycket nu hela tiden. Mamma är fortfarande mager och deprimerad och ska älta, älta, älta hela tiden. Varför kan hon inte bara gå vidare? Det har snart gått ett halvår sen hon och Tomas gjorde slut men nej, det ska bara ältas och ältas. Det gjorde ju inte saken bättre att hon och 50 andra inom Orrefors Kosta Boda fick sparken idag. Och på torsdag ska hon opereras. Kan eländet inte ta slut snart? Kan inte mamma bara träffa någon fin kille som tar hand om henne och gör henne nykär och lycklig så hon istället kan ge mig lite uppmärksamhet? Jag sitter här med en bulle i ugnen och jäser och försöker ställa upp och vara andra till lags hela tiden men när ska jag få nåt tillbaka? När ska jag få uppmärksamhet? Jag vet att mamma försöker men efter en liten kort stund under våra samtal ramlar hon tillbaka igen. "Tomas dittan, Tomas dattan". Jag ulkar bara av att tänka på det.
Tillbaka till Birgitta iallafall. Jag frågade henne angående framtida boende och hon sa att vi just nu bor på ovanvåningen i ett tvåvåningshus, och det stämmer. Men att vi inte kommer fira nästa jul här. Vi kommer få ett nytt hus på landet. Sen beskrev hon mitt drömhus som just nu är till salu. Ett hus som jag älskar! Älskar, älskar, älskar. Hon beskrev det precis som om hon höll ett foto av det i handen. Ett rött hus med vita knutar, underbar framsida med lummig trädgård, tvåvåningshus med källare och en grön gammaldags vattenpump i trädgården. Och det är ju mitt hus! Huset som jag älskar. Huset som jag ser en framtid i. Simon och jag har varit och tittat på så förbannat mycket hus men inget har jag fallit för. Utom detta. Jag har aldrig varit inne i det men jag bara vet att jag kommer att bo där i framtiden. Med Simon, våra hundar och våra tre (?) barn!

Herregud, jag är kär i ett hus.

-"Luuuukeee, I am your... FAAAAATHEEEEEER..!"

Simon är i flykthallen och solar solarium nu. Stackarn är ju rädd att åka på soleksem nere in Africa. Som jag ser det behöver han inte åka alls, han kan ju inte bli mycket brunare nu ju!
Förbaskade hobbyneger!
Har faktiskt inte fått resfeber än, konstigt nog. Trodde jag skulle få det men efter helgen smyger det väl på en lite smått. Har ju inte varit utomlands sen jag var typ 6 år eller nåt. Danmark och Tyskland räknas ju inte direkt. Men jag ser fram emot att flyga ner. Kommer bli spännande även om jag kommer klättra på väggarna av nikotinabstinens. Resan tar ju i och för sej bara fem timmar men ändå! Ska lassa upp med massa godis, frukt och kärringsnus så ska det nog gå bra. Hoppas jag.

Ringde och beställde tid till slingning på EmmaSalongen också. Ser ju ut som jag vet inte vad! Blond med världens utväxt och sen orangea slingor på det, herregud. Jag hoppas hon kan göra nånting åt det. Ska aldrig mer färga håret på egen hand hemma igen i mitt tillstånd!

Ooh, det var ett bra tag sen man var inne här nu. Fråga mej inte varför det bara blev så visst.
Finns ju så mycket att berätta, allt som hänt de senaste månaderna.

Vi har varit på ultraljud iallafall - äntligen! Som jag väntade och längtade.
Första gången var den 4 september och jag tyckte det gick jättebra. Simon var såklart med mig hela tiden och jag tror att det var just då han började förstå vad som höll på att hända. Att han skulle bli pappa för första gången! Det tog såklart ett bra tag innan jag vande mig vid att vara gravid, att förstå att man har en liten människa i magen som växer och växer är helt otroligt egentligen. Men det var väl efter ultraljudet som man fattade vad som höll på att hända. Det var på riktigt.

Här har vi första bilden på vår lilla bebis. 16 veckor och 2 dagar gammal.

Vi blev kallade till ett andra ultraljud den 24 september eftersom jag inte hade gått så långt första gången. Dom ville kolla att allt var i sin ordning och att det inte var något fel på barnet. Vi ville ju förstås veta könet med - en flicka!

Vår lilla Nova! 19 veckor och 1 dag gammal!

Nu är det bara knappt 6 dagar kvar tills vi åker på två veckors semester till Egypten. Det ska bli kanonskönt att komma hemifrån lite, vi behöver nog det allihopa. Speciellt Simon. Känns bara så trist att lämna Diesel och Rebell på hunddagis så länge. Kommer att sakna dom så himla mycket.

Imorgon är det dags för ett återbesök på Nybro Djurklinik med lilla Belle och hans ajaj-öga. Hur ska detta gå?

Agnes har färg från topp till tå.
Har hjälpt Nadde måla i hennes nya lägenhet och mjaa mjoo golvet är i behåll. Faktiskt.
Simon hjälpte också till och körde lite lass mellan huset och nya placet. Vi hann litegrann på 3 timmar iallafall även om vi mest höll oss på verandan och blossade.
Vill också måla om hemma i köket nu. Har ju inhandlat all färg och tillbehör men sen måste vi ju ordna hundvakt över en helg med förstås. Någon frivillig? Inte..?

Snart kommer mamma och ska nana över. Simon och hon ska upp tidigt imorgon och åka till Tyskland för att storhandla. Hade också velat hänga med men man jobbar ju och sen är det dags för första barnmorske-besöket imorgon kl. 15:15. Spännande, spännande.

Skulle inte tro det. Söndagar brukar vara så satans sega och aldrig ta slut. Man går bara omkring och väntar på att få sova litegrann innan det är dags för klockjävlen och ringa.
Men jag tycker vi har hunnit med en hel del idag - även om vi trynade till klockan 12.
Folk har kommit och avlöst varandra hela dagen.
Ringde ett par som bodde på landet utanför Nybro. Dom verkade väldigt intresserade av Rebell och ville komma och titta så fort som möjligt för att sen fundera på saken. Ska jag va ärlig så tyckte jag om dom väldigt mycket och jag tror att han skulle få det väldigt bra hos dom. Dom hade två barn på 6 och 10 år som Rebell verkade tycka om. Föräldrarna var så himla lugna och snälla också.
Men sen kommer ju Michaella och Mikael på fredag efter 16:00 och ska titta. Är rädd att det här kommer bli ett svårt val. Let the best family win!

Tomas och barnen dök också upp och hälsade på. Det är kul att vi kan umgås även om mamma och han inte är tillsammans längre.
Och Anna var så fin i håret! Jag som klippt henne då förstås och är superstolt över mina skills. Man får vara glad för det lilla man kan.

Lisafisa och Tobbedong har varit här en svänga med. Lite trist att man inte träffas så ofta längre sedan jag började på Kosta Glasbruk. Mm, trist. Fast man ska inte klaga, det kan ju vara ganska skönt att slippa henne med. Hah!

Lillebror och jag skulle åka och handla lite middag till kvällen. Allt gick jättebra och vi packade in oss i bilen och upptäckte att det snart var bensinslut. Tjoff iväg till Preem-macken i Emmaboda. Tror du inte maskinhelvetet slukade mitt kort?! Jag var totalt rosenrasande. Ringde till journumret i Emmaboda för att få tag på nån som kunde komma och hjälpa mig. Nej, då hade dårarna semester. Skickades till Nybro istället där jag fick stå i kö i en kvart. Där stod jag - tomatröd i ansiktet, två ciggaretter i ena mungipan och batterislut på mobiljävlen. Jag kunde dödat någon. Brutalt.

Men nu är jag hemma, lugnat ner mig en smula och kortet är spärrat. Thank God.