Mamma ordnade en tid idag med hennes medium, Birgitta, per telefon åt mig. Har hört så mycket om henne och hur bra hon är på det hon gör. Tror inte jag hade några förväntningar alls eftersom det har varit så mycket annat som blockerat huvudet på sista tiden. Men fy tusan vilken underbar människa hon är - och träffsäker.
Hon berättade att jag skulle bli mamma till våren och det stämmer ju. Att vi kommer få ett lugnt litet barn med mycket vishet och humor. Hur roligt vi kommer ha tillsammans. Hon sa även att vi kommer få minst tre barn i tät följd. Näe, bevare mig väl. Ett räcker väl till att börja med?
Hon berättade hur trött jag var, att jag aldrig har tid med mig själv eftersom jag hela tiden måste ställa upp på alla andra. Och det vet jag ju redan, hur svårt det är att säga nej. Hon sa att jag behöver luuuugn och roooo och sluta leka psykolog jämt. Jag vet ju det, så jävla väl. Men ställer jag inte upp är jag rädd för att stå där en vacker dag utan någon som ställer upp på mig. Bli ensam. Och det vill jag såklart inte. Men det har varit så mycket nu hela tiden. Mamma är fortfarande mager och deprimerad och ska älta, älta, älta hela tiden. Varför kan hon inte bara gå vidare? Det har snart gått ett halvår sen hon och Tomas gjorde slut men nej, det ska bara ältas och ältas. Det gjorde ju inte saken bättre att hon och 50 andra inom Orrefors Kosta Boda fick sparken idag. Och på torsdag ska hon opereras. Kan eländet inte ta slut snart? Kan inte mamma bara träffa någon fin kille som tar hand om henne och gör henne nykär och lycklig så hon istället kan ge mig lite uppmärksamhet? Jag sitter här med en bulle i ugnen och jäser och försöker ställa upp och vara andra till lags hela tiden men när ska jag få nåt tillbaka? När ska jag få uppmärksamhet? Jag vet att mamma försöker men efter en liten kort stund under våra samtal ramlar hon tillbaka igen. "Tomas dittan, Tomas dattan". Jag ulkar bara av att tänka på det.
Tillbaka till Birgitta iallafall. Jag frågade henne angående framtida boende och hon sa att vi just nu bor på ovanvåningen i ett tvåvåningshus, och det stämmer. Men att vi inte kommer fira nästa jul här. Vi kommer få ett nytt hus på landet. Sen beskrev hon mitt drömhus som just nu är till salu. Ett hus som jag älskar! Älskar, älskar, älskar. Hon beskrev det precis som om hon höll ett foto av det i handen. Ett rött hus med vita knutar, underbar framsida med lummig trädgård, tvåvåningshus med källare och en grön gammaldags vattenpump i trädgården. Och det är ju mitt hus! Huset som jag älskar. Huset som jag ser en framtid i. Simon och jag har varit och tittat på så förbannat mycket hus men inget har jag fallit för. Utom detta. Jag har aldrig varit inne i det men jag bara vet att jag kommer att bo där i framtiden. Med Simon, våra hundar och våra tre (?) barn!

Herregud, jag är kär i ett hus.