Barnens mormor har varit i Turkiet i en vecka nu och haft det gott. Lasse ringde häromdagen; “En helgalen idé! Du och ungarna kan väl hänga med mig till Jönköping och hämta Anneli på flygplatsen?!” Så fick det bli och jag måste säga att bilresan upp gick över förväntan. Nomis tvåårstrots och bilåkande är ingen bra kombo alls. Det skriks, gapas, nappar och gosedjur kastas runt för att i nästa stund stortjuta över att de ligger på golvet, mer skrik och gnäll. Men hon sa inte ett ljud. Strax efter Växjö somnade hon och vaknade inte förrän vi hade en bensträckare en timme efter. 

Vi var i god tid på flygplatsen och hann fika lite innan. Sedan gick vi ut för att se mormors flygplan landa och vända på fältet. Nomi var i extas! “Mormor! Flygplan! HÄFTIGT!!” Väl inne igen ställde sig Lasse en bit bort och barnen sprang och gömde sig. När mormor kom ut hade hon ingen aning om att ungarna skulle springa upp bakifrån och överraska henne!

Bilresan hem gick jättebra, ungarna tjoade och tjimmade, sjöng och var på strålande humör. I Växjö stannade vi och åt och nästa stopp blev hemma hos Lasse där barnen fick öppna presenter. Mormor hade köpt handdukar, två par skor var, godis, tröjor, strumpor med mera. Och jag fick en parfym!

Nomi var en riktig lite pratkvarn vid kvällens nattning. Hon hade bara flygplan i huvudet, att hon minsann skulle åka flygplan med mormor. Och Lasse. Jag och pappa fick inte alls följa med hur mycket vi än ville. Bara hon och mormor. Ja, och Lasse, var hon tvungen och inflika.

Hade varit så underbart att kunna åka utomlands med barnen snart. Hoppas vi kan ta oss råd till det under nästa år!