Det var inte lätt att få upp sömntutan Liam i morse. Mycket “Ja hill inte te sökan idaa..” och “Näj, ja ä inte hungig!!” Han totalvägrade stiga upp och minuterna sprang förbi. Vid tio i nio, tio minuter innan vi skulle vara i kyrkan, fick jag nog och hotade med att ringa påskharen om han inte klev upp omedelbums. Då blev det fart på de små benen, han slängde i sig frukosten och så körde vi till kyrkan för att öva. Klockan elva var det sen dags för julspelen och Liam och hans kompisar var söta, glittriga små änglar!