Vi har haft en lång men rolig dag med sju timmars inspelning tillsammans med goa Lars-Petter, Ulrik, Louise och Andreas. Så nu är det slutfilmat med Kökspatrullen.

Även om det varit en jättespännande upplevelse så agas jag lite inför visningen av avsnittet. Se sig själv på film – aaah! Och det är så mycket svårare att se normal ut med en kamera i ansiktet än man kan tro. Jag är ju en sån som överanalyserar sönder allt in i minsta molekyl. Och som Lars-Petter nämnt vid båda mötena; att jag tänker lite för mycket och är en aning för självkritisk. Och det har han banne mig rätt i, tyvärr. Det är ju inte så bra när man ska prata spontant och samtidigt se någorlunda vettig ut. Jag är ju glad och sprallig annars, svär kanske lite för mycket men är ändå mig själv. Lite småcrazy sådär. Eller helgalen som min sambo nog gärna beskriver mig. Just nu känns det som att resultatet kommer visa en Agnes som inte är sig själv utan stel, blyg och tråkig. Ja, nu överanalyserar jag. Igen. Men det är alltid efteråt som jag kommer på precis det jag egentligen skulle sagt eller gjort. Alltid i efterhand. Men det ska i alla fall bli otroligt kul att se kökets förvandling på film, även om jag kommer blunda när jag själv är i bild.

Under dagen har Andreas och Louise fixat och donat i köket och Louise har även lagat middag och efterrätt till oss som vi alla fick avnjuta under kvällen. Så nu är vårt nya absoluta favoritrum invigt av en mästerkock, inte alla kök som får bli det!