Jobbhelg pågår… Jobbade ett pass i gårkväll, i morse, ikväll och så ett pass imorgon bitti med innan jag tar lite helg (tror jag…) När jag var hemma på delad tur idag hade jag nog hellre gått och lagt mig då Simon, efter två veckors envis förkylning, plötsligt lyckats smitta ner mig. Jag som trodde jag skulle klara mig undan skiten.
Men, har jag bestämt mig för att slänga ut julen så blir det så.

Vi hjälptes åt att plocka ner allt juligt, packa ner det och bära upp det på vinden. Sen har det kastats skräp på återvinningsstationen , städats och plockats fram lite nya gardiner och icke-julig inredning. Fick så mycket fint i julklapp och det är alltid lite roligare då att slänga ut julen och ta fram lite nytt. Hade dock velat ha ett fång tulpaner i köket men det får vänta tills imorgon, så en stackars hyacint som överlevt – och som sjunger på allra sista versen – får stå kvar lite till.

När vi flyttade in i huset för ungefär ett år sedan gjorde vi inte så mycket mer än att måla om i köket. Och slita ner den hemska schackrutiga kakeldekoren. Köket var väldigt opraktiskt med så lite förvaring att vi fick ha köksmaskiner och så vidare i förrådet. Jag behöver nog inte skriva så mycket mer, tycker före-bilderna kan tala för sig själva!

Jag tycker det är så häftigt, även om vi förlängt arbetsytan väldigt mycket känns köket ändå så mycket större. Jag är så glad att vi rev dörrkarmen och halva väggen i ingången, även om Simon var lite skeptisk till min idé. Men bara det gör att köket känns större och luftigare. Att kök och vardagsrum hänger ihop mer.

Jag sa till vår köksdesigner Henke att jag inte ville ha ett enda skåp nere, bara lådor. Och det fick jag, förutom grytskåpet i hörnet då. Dessa lådor alltså, älskar dom. Får in hur mycket som helst, får mycket bättre översikt och kan organisera med avskiljare i.

Ja, jag älskar vårt nya kök och jag är så glad att det gick smärtfritt under renoveringsveckan. Och det är SÅ mycket roligare att laga mat och baka nu!

Vi har haft en lång men rolig dag med sju timmars inspelning tillsammans med goa Lars-Petter, Ulrik, Louise och Andreas. Så nu är det slutfilmat med Kökspatrullen.

Även om det varit en jättespännande upplevelse så agas jag lite inför visningen av avsnittet. Se sig själv på film – aaah! Och det är så mycket svårare att se normal ut med en kamera i ansiktet än man kan tro. Jag är ju en sån som överanalyserar sönder allt in i minsta molekyl. Och som Lars-Petter nämnt vid båda mötena; att jag tänker lite för mycket och är en aning för självkritisk. Och det har han banne mig rätt i, tyvärr. Det är ju inte så bra när man ska prata spontant och samtidigt se någorlunda vettig ut. Jag är ju glad och sprallig annars, svär kanske lite för mycket men är ändå mig själv. Lite småcrazy sådär. Eller helgalen som min sambo nog gärna beskriver mig. Just nu känns det som att resultatet kommer visa en Agnes som inte är sig själv utan stel, blyg och tråkig. Ja, nu överanalyserar jag. Igen. Men det är alltid efteråt som jag kommer på precis det jag egentligen skulle sagt eller gjort. Alltid i efterhand. Men det ska i alla fall bli otroligt kul att se kökets förvandling på film, även om jag kommer blunda när jag själv är i bild.

Under dagen har Andreas och Louise fixat och donat i köket och Louise har även lagat middag och efterrätt till oss som vi alla fick avnjuta under kvällen. Så nu är vårt nya absoluta favoritrum invigt av en mästerkock, inte alla kök som får bli det!

Det går framåt med köket kan man säga. Blev en lång dag på jobbet och kom inte hem förrän efter 16 och då hade det hänt en hel del. Bland annat hade elektrikern varit här och satt upp spotlights i skåp och över bänkskivan. Imorgon när jag kommer hem samma tid kommer det ha hänt ännu mer då jag hörde att kaklet ska upp och vitvarorna ska komma.

Det är som julafton varje dag!

Steg upp vid 7:30 idag, tänkte att då har jag nån timme på mig innan snickare och kamerateam kommer. Hann knappt tänka tanken innan det knackade på dörren och snickaren stod redo. Det var inte jag i morgonrock och håret åt alla håll.

Under förmiddagen har snickare och elektriker satt igång att riva ner vårt kök och halva väggen samtidigt som de blivit filmade inför avsnittet med Kökspatrullen. Stackars snickaren har nog inte jobbat med en kamera i ansiktet innan. Så drar du ut ugnen, fifflar med sladdarna bakom och släpar ut den i hallen. Bryt! Jättebra! Nu ställer du tillbaka den så gör vi om allt i en annan vinkel. Bryt! Jättebra! Släpa tillbaka den igen så tar vi lite close-ups. Stackars Niklas bara stirrade på kamerateamet och jag kunde nästan höra hans tankar; LÅT MIG FÅ JOBBA IFRED!

Hela förmiddagen har varit lite kaotisk så det blir riktigt skönt att ta ett kvällspass på jobbet. Vila huvudet litegrann!

Vilken måndag vi har haft! Det är inte varje dag man får besök av Louise, Sveriges Mästerkock 2011, och Andreas från Electrolux Homes Kökspatrullen. Jag har varit hypernervös i ett dygn ungefär, men nu när det lagt sig lite känns det jättebra.

Vi har blivit filmade och intervjuade angående vårt kök som alldeles, alldeles snart ska rivas. Vi fick berätta om vad vi ogillar med vårt nuvarande och hur vårt drömkök skulle se ut. Många omtagningar, mycket fniss och vi är en väldigt spännande erfarenhet rikare.

Ja, hur går det med köket nu då? Jo, det kommer komma i slutet av denna månaden och den första december kommer äntligen snickaren. Jag kommer dokumentera renoveringen med bilder och sedan, när allt är klart, kommer Kökspatrullen tillbaka på nytt. Det är verkligen på gång nu, snart har vi vårt nya kök!

Idag var det äntligen dags att få ett hembesök av köksdesignern Henrik på Electrolux Home i Kalmar. Barnen fick snällt följa med mormor så vi kunde prata och planera ostört. Ett väldigt kul och inspirerande möte med idésprutan Henrik, riktigt härlig kille som nu har fått en ganska bra bild av hur vi vill ha det i vårt nya kök. Ska bli riktigt spännande att få se hans 3D-ritning imorgon!

Vi har bläddrat fram och tillbaka i katalogen och på hemsidan. Finns ju så mycket snyggt men vi kommer köra på den röda tråden som går genom huset; svart, vitt, rena linjer och kontraster. Vita luckor och vitt kakel, mörkt golv, svarta bänkskivor och vitvaror. Och lådor. En helvetes massa rymliga lådor nertill.

“Mamma-mamma-mamma, har vi fått ett nytt kök nu? Är det fint nu?” var det första Liam frågade när de kom tillbaka efter mötet. Nja, riktigt så fort går det inte med en köksrenovering.

Det går inte en dag utan att jag tyst för mig själv önskar mig ett nytt kök att trivas i. Vi flyttade in i vårt nya hus för några månader sedan och köket är det enda (om vi räknar bort badrummen) vi inte gjort i ordning, mer än att måla om väggarna. Luckor och inredning är sedan huset byggdes 1988. Det är trångt och dåligt med smart och praktisk förvaring. Känner nada lust och kreativitet när jag kommer in och det är varken kul att laga mat eller baka. Men, vad gör man? Vi har inte råd att renovera men har pratat om att kanske, om några år, kan vi möjligen kunna påbörja det lite.

Men plötsligt händer det. I fredagskväll när jag knatade genom Lessebo till kvällens tjejfest ringer det en supertrevlig tjej. När hon nämnde att hon ringde från Electrolux Home började hjärtat galoppera. Hon berättade att jag deltagit i en tävling och att jag – JAG! – vunnit kök och vitvaror för 100.000 kronor! Sånt händer ju inte, och verkligen inte mig! Tårarna trängde fram, jag fick gåshud och skakade i hela kroppen. Och jag blev så otroligt glad och kände sådan tacksamhet som jag inte ens kunde sätta ord på. Telefonen gick varm efter det, ringde hela familjen och berättade den otroliga nyheten och alla blev så glada för vår skull. Det har gått en vecka nu men chocken har ännu inte lagt sig. Fattar inte att det är sant!

Sånt här händer verkligen inte. Det händer bara inte.