Det är väl typiskt. När man planerar in sovmorgnar är barnen uppe och studsar alldeles för tidigt, men när vi ska upp på morgonen och har tider att passa – då ska de minsann ligga och tryna jättelänge. Som idag när vi fick väcka dom strax efter nio.

Klockan tio åkte sambon med min mormor och bonusmorfar till huset för att sätta igång. Nomi och jag skjutsade Liam till samlingen i kyrkan och därefter åkte vi till Sara på lite fika. Hann knappt sätta oss förrän klockan närmade sig elva och det var dags att åka tillbaka till kyrkan där barnens farmor väntade. Liam och hans kompisar samt kören (som brorsan sjunger i) sjöng fina sånger för oss. Liam var inte så haj på texten men han vinkade finurligt och klappade händerna desto mer!

Efter kyrkan åkte vi till lägenheten. Nomi behövde sova och huset är ju inte direkt barnvänligt just nu. Så de hade en heldag med farmor som satt barnvakt. Under tiden var det full rulle i huset. Min sambo, svärfar och bonusmorfar la golv i barnens rum, mormor städade och putsade fönster, brorsan satte ihop möbler, bonusmormor och Magda tapetserade sovrummet och jag flängde mest omkring som en yr höna, hjälpte till där jag kunde och ordnade pizza-lunch till de hungriga arbetarna.

Klockan sju var vi åter hemma och barnen var i full gång med bus och upptåg med farmor. Hann umgås lite med Nomi innan hon skulle sova och sen blev det soffhäng och en film med Liam innan det var hans tur. Man orkar inte så mycket mer på kvällarna.