Igår, strax efter jobbet, åkte jag in till stan med mamma och Mia för att äta middag och se Fifty shades of Grey på bio. Det kunde varit mitt livs största misstag att se den med morsan, men det gick faktiskt riktigt bra. Nog kom det flertalet pinsamma och något högljudda kommentarer från hennes håll. Och så åt hon upp mina popcorn. Men det kunde ju varit värre.

Försökte att ha nada förväntningar på filmen för att kanske, kaaanske bli glatt överraskad. Men jag vet inte, jag är kluven som fan. Den var alldeles för lång och väldigt seg. Manuset var pinsamt klyschigt emellanåt. Alltså, fram-med-skämskudden-klyschigt. Men samtidigt tycker jag den förmedlade alla känslor från boken. Kunde riktigt känna sorgen, vemodet, åtrån, nyfikenheten och pirret. Skådisarna var med andra ord riktigt bra. Och Mr Grey i egen hög person var.. bara... mums!