Idag kom Liam och jag i tid till BVC. Sist var vi några minuter försenade, inte för att ett par minuter spelar någon roll men det är inte kul att börja dagen med stress. Det spelar ingen roll hur mycket jag än planerar och förbereder så kan vi nästan aldrig komma i tid. Men det är väl ganska förståeligt dock. Speciellt när Simon jobbar natt och sover på förmiddagarna så jag får ta Liam själv när vi ska iväg. Mycket att tänka på och många saker att glömma bort.
Agneta, vår BVC-tant, gav mig en enkät idag som jag skulle sitta ner och fylla i. Massa frågor om veckan som gått. Om jag varit ledsen, irriterad eller kanske orolig över något. Sen när jag var klar gick vi igenom alla svaren och diskuterade oss fram till små finurliga lösningar. Måste säga att jag gillar henne skarpt. Även om jag hört många som råkat ut för hennes små “egenheter” så tycker jag om att prata med henne. Känns som att hon har svar på allt och att man verkligen kan anförtro sig till henne. En trevlig prick, helt enkelt. Var nog tur att Simon inte följde med för det kändes bra att få prata ut med någon “utanför” som kan se saker ur ett annat perspektiv, ge råd och stöd.

På tal om att glömma saker. När vi kommit hem från BVC så klädde jag av Liam och han somnade i sin spjälsäng medans jag käkade frukost, packade ur skötväskan och rastade vovvarna. Då får jag ett sms från mamma som undrar vart jag håller hus. Ehm, va? Jag hade helt glömt bort att Nettan (mammas kusin) och alla barnen skulle komma till henne idag och att jag sagt att jag skulle komma dit med Liam. På med Liams alla kläder igen, packa skötväskan på nytt och så iväg! Men det ordnade ju sig till slut även om jag blev lite försenad. Som vanligt.
Lilla Maja busade som racksingen. Så söt! Sist jag såg henne satt hon i babysittern och hade inte lärt sig att gå. Men nu var det full rulle! Förtjust i Liam var hon också.

Visa fullständigt album

Simon åkte till jobbet för en stund sen. Han ska börja lite tidigare ikväll så är han hemma redan vid 3-tiden i natt. Sen har han helg! Fasen vad tiden går fort. Det var ju helg nyss för tusan. Och Liam är två månader på lördag. Det känns som om det var igår jag låg på förlossningen och pressade ut en soffgrupp.