torsdag 26 februari 2009

» vår lille ängel

IMG_0671IMG_0650IMG_0664IMG_0651IMG_0668IMG_0646

söndag 22 februari 2009

» schlager

Lite bilder från kvällen hos Nadde och JP.

CIMG3258CIMG3259CIMG3260CIMG3261CIMG3263CIMG3266

lördag 21 februari 2009

» smells like mother spirit

Lille pyret var med i Östran igår. Blev lite besviken för dom sa att han inte skulle vara med förrän idag så vi köpte aldrig någon tidning. Men Simon ordnade det ändå. Faster Lisa fick helt enkelt ge sig ut i kylan sent igårkväll för att handla in den. Kan ju vara kul att ha och spara. Skickade även in en bild till Smålandsposten så får vi se när han kommer med i den.

Vi var på ännu ett återbesök på BB igår. Han går upp i vikt som han ska och allt var jättebra. Skönt att höra efter allt krabb med amningen. Kämpar fortfarande med dom där förbannade amnings-napparna. Vill bara kasta dom i soporna. As.

Ikväll ska vi till Nadde och JP i Kosta på schlager-kväll! Sitter och väntar på att Simon ska komma hem från Emmaboda så man kan hoppa in i duschen. Svårt att se ut som en anständig människa nuförtiden. Och framförallt lukta som en. Går omkring och stinker bröstmjölk och currygult bebisbajs hela dagarna. Och min klädsel ska vi bara inte tala om. Skäms för att säga det men jag snodde med mej ett paket trosor från BB. Såna där riktigt fula och osexiga, töjbara nät-trosor. Ser ut som en mentalpatient i dom men ack så sköna! Förhoppningsvis börjar blödningen avta snart så jag kan gå tillbaka till mina vanliga.

Gubben har kommit hem så nu blir det en välbehövlig dusch!
fredag 20 februari 2009

» sussar sött

IMG_0604

torsdag 19 februari 2009

» brother dog

Att ha blivit storebror har verkligen tagit knäcken på Diesel…

IMG_0594IMG_0582IMG_0585

onsdag 18 februari 2009

» bilder från bb

CIMG3215CIMG3216CIMG3218CIMG3219CIMG3220CIMG3221CIMG3222CIMG3223CIMG3224CIMG3225CIMG3226CIMG3227CIMG3228CIMG3229CIMG3232CIMG3233CIMG3234CIMG3235CIMG3236CIMG3237CIMG3238

tisdag 17 februari 2009

» hujedamej

Mamma Agnes är trött, så trött. Sicken dag det har varit. Haft massor av besök idag! Mamma och Adde kom hit med Belle som dom varit hundvakter åt under BB-tiden. Självklart sög mamma tag i Liam direkt och släppte inte honom på de närmaste timmarna. Hon kan verkligen inte slita ögonen från honom, riktigt stolt är hon över sitt lilla barnbarn.
Anna och Alvin kom också en liten stund och sedan kom morfar och Lucia och fikade. Dom hade med sig blommor och jättefina kläder till Liam. Massor av bodies och små söta dresser. Det är ju något som vi behöver nu eftersom hela garderoben var fullproppad med tjejkläder. Men dom små liven växer ju ur allting så snabbt ändå så man behöver ju inte köpa speciellt mycket.
Vi har även varit ute på första barnvagns-promenixen idag. Svinkallt var det men ut skulle vi! Simon ville stoltsera och visa hela världen att han blivit pappa. Så söt är han. Stolt som en tupp!
Det blir inte att man kommer hinna skriva här speciellt mycket nu känns det som. Tiden vill inte räcka till alls. Men ska försöka uppdatera så ofta jag kan.

Imorgon ska vi på återbesök på BB för att undersöka lillprinsen. Tänkte ta ett varv med barnvagnen i Kalmar också när vi ändå är där. Ska bli mysigt!

» ♥ ♥ ♥

Liam Carl Adrian Edberg
Alla Hjärtans Dag
2009-02-14 12:28
3850 gram 50 cm




Vår lilla snuttegulleplutt har äntligen kommit efter många om och men. Han överraskade mamma och pappa rejält som hela tiden trott att det skulle vara en liten tjej i magen. Ack, vad vi sket oss, men lika stolta ändå!

Torsdagen den 12/2 var hemsk! Gick med förvärkar hela dagen och hela natten. Tyckte dom gjorde förbaskat ont men nu med facit i hand så var dom absolut ingenting mot vad som kom.
Jag städade som en tokdåre hela dagen för att få annat att tänka på. Men klockan 18:30 ringde jag till Simon så han kom hem på stört för att ta hand om stackars mig. Han masserade, tröstade, passade upp och var bara helt underbar som vanligt.
Plågorna fortsatte under natten men jag fick i alla fall sova ett par, tre timmar. Fyy faan vad ömklig jag var.
   Fredag morgon stod jag inte ut längre. Klockan 06:00 stapplade vi ut till bilen och så var det raka vägen till förlossningen i Kalmar. Väl inne på undersökning visade det sig att jag inte hade öppnat mig ett dugg. Jaha? Vad göra? Jag har ooooont! Det var det jag var rädd för. Vi fick masa oss hem igen. Barnmoskan ville att jag skulle pröva att ta ett varmt bad eller dusch, äta, vila och sedan höra av oss igen framåt eftermiddagen.
   Vila? Kyss mig i röven. Jag stod inte uuuut! Varje värk var en plåga. Simon, stackarn, gjorde allt för att jag skulle må bättre. Han masserade min rygg, servade mig allt jag ville ha och andades ikapp under värkarna. Mormor åkte och handlade middag till oss och ställde upp så mycket hon kunde.
Nej, nu jäklar får det vara nog tyckte Simon, ringde förlossningen, tryckte in mig i bilen och plattan i mattan! Klockan 18:30 var vi inne igen och jag hade bara öppnat mig 3 ynka centimeter visade det sig. Bara väntade på att dom skulle skicka hem mig igen men det gjorde dom faktiskt inte. Jag fick stanna, tack och lov!
   Värkarna växte och växte och till slut fick jag ta till lustgasen. My God, varför väntade jag så länge med det? Hög som ett hus stod jag framlutandes mot en sån däringa "gåstol", jämrade mig och jollrade glatt om vart annat. Men efter några timmar hjälpte inte ens det och dom bestämde sig för att ge mig ryggbedövning klockan 00:30. Stackars narkosläkaren, barnmorskorna och framförallt Simon hade ett helsike för att få mig lugn och stilla så han kunde sätta bedövningen. Men herregud, fullt av folk som bara slet av en kläderna och drog mig åt alla håll och kanter. Tro fan man gör lite motstånd. Jag sparkade, skrek och frustade som en påtänd älgko. Men det gick till slut och fy fasiken vad bra jag mådde. Kände inte ens värkarna, jag bara sov och Simon fick pusta ut några timmar.
   På lördag morgon var jag öppen 7 cm och dom berättade att det var dags att förbereda för ett kejsarsnitt. Nähe, för bövelen tänkte jag. Dom satte in mer dropp och jag fick sitta i en lustig ställning, gresandes med härligheten i vädret för att jag skulle komma igång. Det hjälpte faktiskt för på bara en timme eller två öppnades jag upp 3 cm och det var fritt fram för bebisen att komma ut. Vid det här laget hjälpte knappt ryggbedövningen mer och det hörde nog fan hela avdelningen. Jag skrek som en dåre, arg som ett bi, lipade, slet, sparkade, kastade saker, skällde ut dom efter noter och var bara helt galen. Simon var förstås lika underbar som vanligt. Han peppade mig hela tiden och talade om hur duktig jag var, baddade mig i pannan och såg till att jag hela tiden fick i mig vatten.
   Klockan 12:28 kom han äntligen ut. Han var ganska blå och med navelsträngen runt halsen. Han sa ingenting och det gjorde mig förbaskat rädd, hur hög jag än var. Men dom masserade igång honom och efter 3 minuter skrek han till litegrann. Gud, vad fin han var. Han låg på min mage alldeles slemmig och kletig medans jag krystade ut moderkakan och fick mina 3 stygn sydda.
   Efteråt lämnade dom oss ifred så att vi fick mysa med Liam själva och lära känna honom hans första timme utanför mammas mage. Det var så mysigt. Dom kom in med en bricka med smörgåsar och champangeglas fyllda med hallonsoda. Allt var helt enkelt som en dröm. Och Simon var så stolt, som en tupp. Lillkillen badades, vägdes, mättes och beundrades av barnmorskorna.
   Framåt eftermiddagen blev vi flyttade till BB där vi fick dela rum med ett annat par. Jag var förstås ganska deppig för det var fullt så papporna fick inte sova över. Eller deppig och deppig, snarare rädd. Jag hade ju precis fått en liten och sen sova helt ensam första natten utan Simon. Hur skulle jag fixa det? Jag kunde knappt ta mig ur sängen på grund av att bedövningen släppt i ryggen. Men tack och lov åkte ett par hem så vi fick deras rum. Allt kändes mycket bättre igen. Hade egentligen velat åka hem på kvällen men amningen hade ju inte kommit igång och nu i efterhand är jag glad att vi stannade två dygn. Vi fick liksom tid bara för varandra och lära känna vår lille plutt ordentligt.

http://www.ltkalmar.se/lttemplates/WebbisPage____11814.aspx
torsdag 12 februari 2009

» förvärkar?

Jag har faktiskt inte tid att föda barn just nu. Bestämde igårkväll att jag skulle banne mig städa i källaren idag. Ser hemskt ut därnere efter all geggamojja och lera hundarna släpat in. Vit trappa är inte speciellt lyckat heller för den delen! Tänkte passa på att dammsuga och skura nu när det är snö ute så kanske, kaaanskeee det får vara rent en vecka i alla fall.
Men känner på mig att det är något på gång nu. Det känns som det. Vaknade i natt av att jag fick så satans ont i mage och rygg, hemsk mensliknande värk. Men tack och lov gick det över och jag somnade om igen. Men idag har det kommit till och från hela tiden. Mest när jag står och går. Man får liksom nästan huka sig och krypa ihop som en boll för att det ska släppa.
Har inte haft så mycket förvärkar innan, har hänt ett par gånger när man gått hund-promenader men det har liksom gått över ganska fort igen.
Man blir ju såklart lite orolig nu när man går hemma själv och Simon är på jobbet. Jag vill ju inte ringa och oroa honom i onödan heller så han får köra hem. Bäst att vara säker först.
Vi får se vad kvällen har i sitt sköte helt enkelt.
onsdag 11 februari 2009

» den tatuerade kocken

Lillebror skickade precis över lite bilder på sin nygjorda tatuering. Den är såklart långt ifrån färdig, många timmar och mycket cash kvar som ska läggas på den. Det ska till flames runt om och sen lite annat krafs tror jag, men den kommer bli sååå snygg när den är klar! Blev så sugen att sätta mig i stolen igen nu. Men den här gången blir det fasen hos en riktig och proffsig tatuerare.

Skulle kunna tänka mig att göra min bebis porträtt med en snygg text under. Något som verkligen betyder något. Korset jag har på ankeln ser förjävlig ut, helt kladdig och fan vet allt. Ångrar att jag gjorde den överhuvudtaget. Får se till att få den fixad snart.

Gud, vad sugen jag är nu!

» slemmisen

Kom precis hem efter shoppingrunda i Nybro med Anna-stirr-och-virrpanna. Kikade lite på Jysk efter en babyfilt och amningskudde med Nalle Puh på som jag sett att dom haft. Men nepp, dom var slut. Typiskt. Kollade lite på Lindex med men vi har ju redan handlat allt i klädväg så det fick bli en baby-mössa till. Har redan två men är rädd att den ena är för liten och den andra för stor. Bäst att vara på den säkra sidan.

Vaknade vid 4 i morse av att det liksom bubblade till "downstairs" om man säger så då va. Satte mig upp i sängen och tänkte att nu jävlar, nu går vattnet! Vaggade iväg i all hast till toaletten för att se vad det var frågan om. Visade sig att slemproppen hade gått. Det var någon vit-gul-grön alien-geggamojja som hade ploppat ut. Mysigt! Vaggade tillbaka till sängen för att få lite mer sömn men vaknade igen klockan 8 av att det kom ännu mer.
Har läst lite på olika sidor nu att det kan komma lite då och då ett par dagar i sträck. På en del går slemproppen flera veckor innan och på andra kommer vattnet bara timmar efter.
Det riktigt tindrade i ögonen på Simon när jag berättade för honom. Att man kan få en vuxen karl till att mjukna så över en slempropp. Han är väl lika trött som jag att bara gå och vänta och vänta antagligen.
tisdag 10 februari 2009

» ingen bebis i sikte

Fullmåne inatt men inte fan gick vattnet för det.
Ser verkligen fram emot att bli mamma nu, hela proceduren. Inte bara att äntligen, äntligen, äntligen få mitt lilla barn utan även förlossningen. Man har hört så mycket och så har man alltid haft en bild av hur ens egna kommer att se ut. Visst fasen kommer det att göra ont men det är absolut inget jag vill gå miste om.
På sista föräldragrupps-mötet som var förra veckan kikade vi på en förlossningsfilm. Det var en tjej som pratade i början om hur hon såg på sin kommande förlossning. Både jag och Simon tyckte hon verkade lite mysko för det enda hon pratade om var hur mycket hon såg fram emot att föda - inte att hon skulle få sitt barn. Emellanåt lät det precis som om hon blivit gravid bara för att hon var nyfiken på hur hennes förlossning skulle se ut.
Men nu, när jag själv kan bli mamma vilken dag som helst, så måste jag säga att jag förstår henne.
Alla frågar hela tiden om jag är nervös eller rädd och de flesta bara skakar på huvudet när jag konstaterar att så inte är fallet. Mormor hade till exempel stött på Nadde på Outleten idag och fått frågan; "Vad är det för feeeel på Agnes egentligen? Hon är ju koooooluuuuugn!".
Men vad har jag att vara rädd för? Smärtan? Jag har haft sura uppstötningar, halsbränna, urinläckage (få mig att skratta och jag pinkar ner mig - med råge!), smärtsam foglossning och kräksjukan (3 gånger/dag) i snart 9 månader. Nog ska jag då kunna kämpa den sista lilla biten för att få mitt barn? Kvinnor har ju för fasen fött barn i alla tider.
Det enda jag är riktigt, riktigt rädd för är att allt inte är som det ska med bebisen. Men oroar inte alla mammor och pappor sig för det? Ingen vill ju att det ens barn ska må dåligt eller att det ska bli någon komplikation under förlossningen.

Lilla mamma ringde innan. Hon var i total extas, snudden på att spricka av glädje. Visade sig att hennes goda vän Kitto fått en förfrågan från killarna i Takida om ett eventuellt samarbete på deras nya skiva. Hoppas, hoppas, hoppas hon säger ja. Älskar Takida och Kitto är helt fantastisk, det skulle verkligen bli en skitbra platta. Håll tummarna!


fredag 6 februari 2009

Något på gång?

Äntligen är det fredag! Även om jag bara vaggar omkring här hemma med helg för jämnan är det ändå speciellt med fredagar.

Har ju inte kunnat lämna huset den här veckan på grund av att hundarna varit så dåliga. Stå där på alla fyra, nyss hemkommen, och kräkas samtidigt som man torkar racerbajs från golvet är inte speciellt uppskattat alls kan jag tala om. Så det har helt enkelt inte blivit av att jag åkt någonstans. Bäst att hålla ett vakande öga på de små, stackars liven.

Tänkte ta och köra upp en sväng till mamma imorgon och hälsa på litegrann. En kul utflykt! Kanske skulle passa på att hälsa på Nadde och Eve när man ändå var i farten.

Nu väntar jag på att gubben ska vakna till så vi kan åka och handla i Emmaboda. Stackarn blev väckt vid fyra i morse av två skitnödiga vovvsingar.

Jag fick faktiskt sova ut idag! Rebell hoppade upp i sängen och slog mig med tassen tills jag vaknade, kikade på klockan och fick en smärre chock. Kvart i elva. Kors i taket!

Det sägs ju att djur kan känna på sig saker innan det händer. Finns det en anledning till varför dom då lät mig sova? Tänk om dom känner på sig att lillasyster är på utgång och ville att matte skulle vara utvilad? Hua. Är inte redo än faktiskt.

Ska jag vara helt ärlig så har vi inte ens packat klart BB-väskan. Det viktigaste till bebisen är såklart nerpackat men inte våra grejer. Typ kläder och toalettartiklar och sånt bråte.

Tummen ur röven, Agnes. Tummen ur röven.

» foglossning i uppförsbacke

Var med Diesel på Nybro Djurklinik i måndags eftersom han fortfarande var dålig i magen. Det var som att kasta pengarna i sjön kan man säga. Det enda dom gjorde var att låta oss vänta och vänta och vänta.. och när vi väl kom in i undersökningsrummet fick vi fortsätta vänta och vänta tills veterinären dök upp. En sur jävel var det till råga på allt. En sån där näsan-i-vädret-typ som bara tittade på Diesel som om han vore ett ouppfostrat monster bara för att han morrade litegrann. Han var ju bara rädd, stackarn. Sen var det dags för undersökning. Sur-tanten klämde honom på magen och kollade hjärtljuden. Det tog typ fem minuter. 400 spänn för fem minuter och så talade hon om vad det var för fel på honom. Han hade diarré. Nähe? Det hade vi ju inte räknat ut... I två veckor skulle han få äta ett speciellt foder och så skulle vi påta i honom en speciell pasta morgon och kväll i tre dagar.
Kan ju säga så här att det har gått fyra dagar nu och han har inte blivit ett dugg bättre i magen. Plus att Rebell också fått rännskita och kräksjukan. Kul!
Dom väcker mig varje morgon mellan 8 och 9 med sina "matte-vi-är-baaaajsnööödiiiga-pipningar", sen har jag att göra resten av dagen. Springa som en höggravid dåre ut och in, ut och in varje halvtimme. Med foglossning och svallningar - det du!
Vill bara att dom små liven ska bli friska snart. Hade ju inte varit så lyckat om vattnet gick i dagarna och Lisa skulle behöva ordna hundvakt åt Bamse och sen flytta in här och passa våra sjuka hundar. Men blir det inte bättre i helgen så får vi ringa efter en ny tid hos veterinären.
Dock inte på Nybro Djurklinik, det får helt enkelt bli Kalmar Djursjukhus istället.
söndag 1 februari 2009

» säga-nej-kurs

Idag känns det som att man drack på tok för mycket igårkväll. Riktig jäkla bakfylla och förbannat tung huvudvärk. Det konstiga är att jag bara drack coca cola igår. Jag är väl antagligen bara övertrött.

Var på kalas hos mormor igårkväll från klockan 15:00 till 23:30. Mycket trevligt. Simon blev lika packad som vanligt och så gick vi minus några kronor i kortspel. Som vanligt.

Väl hemma igen försökte jag hålla igång så mycket som möjligt för inte somna innan Adde och jag skulle åka till Nybro och hämta en stupfull Anna. Herregud, inte undra på att jag har skallavärk idag så som dom håjade i baksätet med någon techno-trance-skit-musik på högsta volym. Förhoppningsvis har inte min lilla bebis i magen åkt på epilepsi efter den hemska bilturen i snöstorm. När vi kom hem igen var det knappast tal om att få sova ifred heller. Anna och Adde rensade kylen på öl och höll oss vakna till 3 inatt med dunka-dunka. Men men. Snäll som jag är säger jag ingenting. Som vanligt.

Börjar bli så förbannat trött på mig själv. Skulle definitivt behöva gå en säga-nej-kurs eller liknande. Är trött på att vara andra till lags jämt, att inte våga säga ifrån. Trött på att vara "såå snäll" och ställa upp på minsta lilla. Och förbannat trött på att andra vet om att jag gör det. Ska man behöva må och känna sig så här? Utnyttjad? Jag ställer upp jämt även om varken tid eller ork finns. Och det tar emot som fan när man vet att man aldrig kommer att få igen det. Att ingen ställer upp på mig när jag väl kommer behöva det. Det är ju det jag är så rädd för. Att stå på sig och sen helt plötsligt stå där ensam en vacker dag. Utan någon.
Bröt ihop igårkväll efter att Anna hade gått hem. Kunde inte hjälpa det. Allt bara brast. Vet inte om det är att jag är överkänslig just nu eller om jag verkligen mår dåligt. Alla känslor och tankar jag haft de senaste veckorna bara vällde ut som en jävla naturkatastrof. Rakt på stackars Simon. Men han är som han alltid har varit. Min klippa. Som vet precis vad han ska säga för att jag ska må bättre igen. Att jag inte är så värdelös som jag hela tiden försöker intala mig. Den där störtvågen av känslor var väl antagligen ett tecken på att det är dags nu. Lyssna på kroppens signaler.

Känner att tiden inte räcker till. Har massor att göra innan min bebis tänkt komma ut. Hela källaren ser ut som ett slagfält av lådor och annat påsamlat skit. Ska lägga den här veckan på mig själv och mitt hem hade jag tänkt. Leva i min egna lilla bubbla helt enkelt. Städa och plocka i lugn och ro och i min egen takt. Men alla jävla lådor, dom får min stora, starka klippa bära.

Gilla & följ

Välkommen


I en enplansvilla, mitt i glasriket, finns vi, jag och min lilla familj. Jag är en ensamstående tvåbarnsmamma som älskar att fotografera, blogga och hemmamysa med mina barn Liam, född 2009, och Nomi, född 2012.

I bloggen delar jag med mig av våra små guldkorn i vardagen - allt från pyssel och äventyr till barnens utveckling - men bjuder även på tävlingar, shoppingtips och annat skoj!

Läs mer om mig

Sök

Buzzador

Vill du bli en buzzador precis som jag och få testa nya spännande produkter?
ANMÄL DIG HÄR
Glöm inte ange att jag (agneslauedberg) bjudit in dig!

Arkiv

Reklam